Historik

Historian om Blynäsgården

Blynäsgården ägs av Vaxö Bröder, ett samfund grundat 1933.

Gården har anor sedan 1600-talet, då stengrunden lades. I mitten av 1700-talet uppfördes en äldre huvudbyggnad,  Blynäsgården, som bostad åt kommendanten i Vaxholm.

Kommendanten, alltså ”Befälhavaren” på Vaxholms Fästning, (samlingsnamnet för flera befästningar i Stockholms skärgård) hade oftast även en fast bostad på själva Fästningen, idag kallad Vaxholms Kastell, men behövde samtidigt en lantgård för sin egen försörjning.

Under 1809 års krig mot Ryssland, var ett sjukhus inrättat på Blynäsgården. På platsen fanns även en källa dit Vaxholmsborna vallfärdade då dricksvatten alltid var en bristvara på ön. Denna källa kallades ”Ängens Pärla”.

Under första hälften av 1800-talet, oklart när, byggdes nuvarande huvudbyggnad. Vissa senare till- och ombyggnader har gjorts genom åren, bl.a. verandan, nu en del av matsalen, mot sjön samt utbyggnaden vid köket.

År 1850 övertog hovrättsrådet, Friherre Frans Oscar Leuhusen, Blynäsgården och den användes av släkten som sommarhus under fem generationer. Friherrinnan Anna Leuhusen var den sista som representerade släkten och bodde ensam kvar åtminstone fram till första delen av 1960-talet, därefter fanns inga arvingar och Vaxholms stad tog över Blynäsgården.

Samfundet Vaxö Bröder köpte Blynäsgården 1968, och har, efter omfattande renoveringar, sedan dess hyrt ut nedervåningen för privata fester och liknande arrangemang.

Om Ni besökt eller kommer att besöka Vaxholms Kyrka, kan följande kanske vara av kuriöst värde.

År 1835 tyckte dåvarande kommendant Panchen, att den dopfunt från sent 1300-tal som skänkts från Riddarholmskyrkan till Vaxholm runt år 1677, och sedan dess stått i Vaxholm kyrka, skulle passa bättre i hans trädgård, alltså på Blynäsgården, och han tog helt resolut hem dopfunten.

Omkring 100 år senare, närmare bestämt år 1933, fann Anna Leuhusen och Ingrid Friis den gamla, förmodligen bortglömda, dopfunten i Blynäsgårdens trädgård och gav den åter till Vaxholms kyrka, där den idag kan beskådas med nytt fundament.